Jag har fått anledning att fundera en hel del på vilka jag släpper in i mitt liv. Varför jag har släppt in en del och inte andra och varför det blir som det blir i relationerna. Jag har nog inga svar men livet har tvingat mig att ta en titt på det och verkligen fundera över det.
Hur kommer det sig att jag har släppt in människor som inte visar mig en sund respekt och inte värdesätter mig som människa? Som på olika sätt vill trycka ner mig för att själva känna sig starka och kapabla.
Och hur kommer det sig att jag har hållt de som verkligen älskar mig utanför? Varför har jag inte låtit dem komma närmre mig?
Vad jag har sett i mig själv är att allt bottnar i att inte ha en egen grundad självrespekt. Att jag inte på djupet är stolt över mig själv och värdesätter den jag är och det jag gör. Det låter som en klyscha men jag tror verkligen att det är svårt att etablera sunda relationer om jag inte älskar mig själv.
Jag har släppt in personer i mitt liv som har psykopatiska drag och även andra som på olika sätt har haft ett behov av att känna makt i förhållande till mig. Behov av att känna att de har övertaget på olika sätt antingen i kommunikation och diskussioner eller i att ta kontroll och få monopol på beslutsfattande över saker i det gemensamma livet. Visst har nog alla relationer sina diskussioner, konflikter och arbete med att få en balans och jag menar inte att man ska undvika det eller vara rädd för det. Det är en del i att bygga en relation. Men när man inte har en egen grundad självrespekt och inte värdesätter sig själv i tillräkligt stor utsträckning då är det lättare att dra till sig destruktiva relationer.
Jag har också hållt dem som verkligen älskar mig och ser mitt värde i grunden utanför av rädsla att inte visa mig självständig, kapabel och tillräckligt duktig. Jag har hållt distansen och hållt inne med saker för att jag inte har vågat visa min sårbarhet. Jag har inte känt mig värd deras kärlek bara för att jag är jag utan jag har trott att jag måste prestera för att vara värdefull.
Nyligen brast allt detta. Under ett dygn hände saker som förde flera av mina relationer till sin spets och fick allt inom mig att brista. Jag såg de destruktiva relationerna i sitt rätta ljus och fick utstå flera kraftiga psykiska smällar som fick mig att vakna. Jag såg vilket maktspel en person spelade där allt handlade om att vilja vara den som satt inne med alla svar och visste allt, kunde allt och bara ville ha en relation om jag satt vid fötterna och beundrade. I en annan relation såg jag att det var dags att klippa banden och inte känna skuld längre.
Två människor som jag hållt på avstånd av rädsla att vara sårbar fick se när jag bröt ihop fullständigt över omständigheter som jag kände var utanför min förmåga att förändra. Och de gav mig sin oreserverade kärlek och hjälp när jag behövde det som mest. Nu kan jag äntligen gå vidare i dessa relationer i total ärlighet om vem jag är och känna att jag är älskad.
Två andra personer har hela tiden funnits där och coachat mig och gett stöd och kärlek när jag har behövt det. Tack vare dem har jag fått växa och börja känna att jag har ett värde för den jag är inte för det jag presterar. Utan dem hade det nog tagit längre tid för mig att läka och återhämta mig från smällarna i livet. Tillsammans med dem utvecklas jag och mitt liv nu till det bättre på alla plan.
Jag ville dela med mig av detta för att ni inte ska få en bild av att jag tror att jag sitter inne med alla svar eller att jag går igenom livet med en positiv fasad utan att jobba med de svåra sakerna och känslorna som vi ofrånkomligen upplever i livet. Jag är en person som alla andra som jobbar med mig själv för att jag vill må bättre, få en bättre livskvalitet och skapa sunda relationer i mitt liv. Jag vill i mitt skrivande dela med mig av tankar, funderingar och saker som jag själv ständigt jobbar med för att på det sättet kanske kunna ge något till någon annan där ute som jobbar med samma saker just nu.
För att i fortsättningen släppa in sunda relationer i mitt liv tror jag att jag i grunden behöver lära mig att uppskatta och värdesätta mig själv och lära mig att sätta gränser i sund självrespekt. Jag behöver våga vara ärlig om vem jag är och inte känna skuld och skam. Så detta är mitt livs arbete. Jag försöker varje dag fylla mig själv med både självuppskattning och uppskattning över livet och de relationer jag har. Jag strävar efter att se andras positiva egenskaper och låta bli att klaga. Jag vill ta ansvar för mig själv och för hur jag mår. Jag vill fylla mitt eget liv med mening, glädje och kärlek och inte göra andra ansvariga för att ge det till mig. Jag vill att andra ska vara ett härligt mervärde i mitt liv som jag kan ha sunda relationer till.
Jag har lärt mig att det inte behöver vara skamligt att ibland behöva andras hjälp och stöd. Det är på det sättet vi växer. I sunda relationer finns ingen tacksamhetsskuld eller beroende utan bara en djup kärlek och empati för varandra där man tillsammans inspirerar och stöttar varandra. Vi växer i våra relationer. Vi ser oss själva i ett annat ljus genom våra relationer. De är en rikedom till personlig utveckling. Vi behöver våga vara sårbara och älska oss själva tillräckligt för att be om hjälp när det behövs.
Jag har en kär vän som har myntat begreppet "vardagsäventyret". Det är i vardagen vi kan vara närvarande och grundade i oss själva, ge oss själva kärlek och också finnas där för andra i närvaro. Tack för din inspiration och kärlek Mia. Nu ska jag förgylla min vardag med en god kopp kaffe och ta en promenad i regnet...
