Livet är ett äventyr att upptäcka

Tåget rullar in på perrongen, tömmer ut sitt innehåll och fylls på nytt med morgontrötta resenärer på väg till jobbet. Kort tåg idag men lika mycket folk så ståplats med medresenärer tätt intill blir följden. Efter en stund lägger jag märke till tystnaden. Inte en röst hörs, inte något ljud annat än det morgontrötta prasslet av en tidning som det bläddras i.

En lite promenad i kylig, snöklädd tystnad till jobbet. Kliver in genom dörrarna och ljudvallen sprängs. Sociala barn, fulla av morgonenergi som pratar och skrattar med sina kompisar. Barn som tumlar runt varandra för att hitta en närhet eller en distans som känns bra. Som små kalvar på grönbete gör de krumsprång men hamnar ofta i en hög på golvet med armar och ben spretande åt alla håll.

Livet är en väv av kontraster, blir levande genom att kontrastera mot något annat. Tystnad som kontrast till ljud, stillhet som kontrast till aktivitet, närhet som en kontrast till distans, lyssnande som en kontrast till att tala, tänka som en kontrast till att känna.

Det inre kontrasterar mot det yttre eller är det inte en kontrast egentligen utan två delar som behövs för att skapa en helhet? Yin och yang? Utan nyanser skulle allt kännas grått.
Det är kontrasterna, nyanserna som skapar liv, skapar nyfikenhet och intresse, skapar viljan att veta mer, se mer, höra mer och uppleva mer. Om allt var lika så skulle allt bli grått, utan nyanser, utan friskt liv.

Olikhet är kontrast, är nyanser som skapar nyfikenhet, skapar intresse och liv. Olikhet skapar balans som yin och yang. Driver kunskapstörst, viljan att utvecklas, att få nya perspektiv och upptäcka, uppfinna något nytt. Ur olikhet föds det nya. I det olika finns fröet till något nytt, något annat, något större som har möjligheten att vidga medvetandet. Det inre och det yttre växer genom kontrasterna, nyanserna och olikheten.

Jag öppnar mitt sinne och min själ mer och mer för att lägga märke till alla kontraster, alla nyanser och all olikhet utan att döma det som fel för att det är olikt det jag är van vid eller har ärvt som rätt eller fel. Jag öppnar mig för att se med nyfikenhet på andras sätt att vara utan att döma eller kritisera, övar mig i att att se längtan efter kärlek, uppskattning och värme hos alla jag möter. Längtan efter att få känna sig värdefull precis så som man är olik eller lik.

Morgonens resa i tystnad mot det larmande livet gav mig en resa i acceptans, glädje och uppskattning av livet och av alla oss som finns här i ännu högre grad än förut.

Livet är ett äventyr att upptäcka varje dag. Det är i det lilla som det stora uppenbarar sig.

Tid att röja, skapa hörn och kanske mirakel

Idag har det varit en lugn dag hemma. Behövde tid för mig själv och för att ta hand om mitt hem så att jag trivs riktigt bra i det. Ibland är det så skönt att röja undan och städa. Jag kan riktigt känna hur energin kommer i rörelse och plötsligt går det lättare att andas och hjärta och själ känns lättare på något sätt.

Jag brukar göra iordning små hörn i rummet som inpirerar mig i de mål jag har inom olika livsområden. Det kan vara en bild, ett föremål eller ett levande ljus i den delen av rummet. Jag är intresserad av energier, av Feng shui och tillämpar det jag har lärt mig. Det innebär att när jag ser mig omkring i mitt hem så påminns jag om mina visioner i livet, blir inspirerad och mer medveten om vart jag är på väg.

Idag har jag också gjort iordning en visionstavla som nu hänger på väggen precis innanför min ytterdörr. En visionstavla är ett collage av bilder och text kring de mål jag vill uppnå. Det kan vara någon sak man vill äga men det kan också handla om relationer och kvaliteter i livet. Min visionstavla har både bilder som inspirerar mig och text som säger mig vad det är jag vill uppnå. Det finns även citat som inspirerar mig där.

Jag tror ju att vi med våra tankar kan skapa oss våra liv så jag väljer att omge mig med sådant som hjälper mig att fokusera på det liv jag vill leva nu och i framtiden. Jag tycker om ord som inspirerar så därför har jag en hel del sådana på mina väggar. Jag känner stor glädje när jag rör mig runt i mitt hem och känner inspirationen fylla mig. Det är ett sätt för mig att fylla mig med de tankar och känslor jag vill ha inom mig. Här är ett citat som finns på min visionstavla:

"There are two ways to live your life.
One is as though nothing is a miracle.
The other is as though everything is a miracle."

Albert Einstein

Jag väljer att leva som om allt är ett mirakel. Vilket väljer du?

Granuaile's Dance av Mairead Nesbitt är helt fantastisk!

Inspirerande musik av Celtic women.

Den här musiken fick jag uppleva i en annan blogg som jag följer. Jag vill gärna rekommendera bloggen och dessutom här på min blogg låta er uppleva den fantastiska musiken.
http://www.gudinnerummet.blogspot.com/

Ögonblick för ögonblick vecklar livet ut sig.

Vaknar långsamt och känner ljuset mot mina ögonlock, ler och känner glädjen fylla mig inifrån. Idag är en fantastisk dag! Sträcker lättjefullt på mig och njuter av hur skönt lakanet känns mot kroppen, lite strävt och lagom varmt efter en natts sömn. Svänger mig upp och sätter de nakna fötterna på den mjuka mattan på golvet, ser mig omkring i rummet och känner förnöjsamhet över mitt eget rofyllda sovrum.

Morgonkaffet doftar gott och smörgåsen med ägg och kaviar smakar underbart. Jag njuter av varje tugga och ser ut på snön som yr utanför fönstret. Får en härlig känsla av magi. Det är tyst omkring mig och snön ser orörd ut därute på marken. Glädjen fyller mig på nytt inifrån över hur vackert det är och över vetskapen om att dagen breder ut sig framför mig färdig att fyllas av mig.

Om en stund ska jag klä mig och göra mig iordning. Idag ska jag se mitt liv som ett mirakel. För visst är det ett mirakel att leva? Visst är det ett mirakel att själv få fylla sin dag med mening? För vem är det som ger en händelse i mitt liv en mening? Ja, visst är det jag. Jag kunde ju välja att vakna på ett annat sätt.

Vaknar långsamt och blir varse att det är ljust ute, kniper ihop ögonen och drar täcket över huvudet. Känner att jag bara vill sova och slippa stiga upp till ännu en dag. Tvingar mig upp och sätter fötterna på mattan, lägger märke till att jag borde städa men har ingen lust.

Kaffet påminner mig om hur jag brukar dricka det för att orka vakna och smörgåsen med ägg och kaviar sköljs ner i en tanke på hur trött jag är. Utanför yr snön och jag vill bara krypa ner i sängen igen. Jag känner mig hjälplös, utlämnad till omständigheterna och tycker att allt i livet är en kamp. Till och med vädret är emot mig!

Tankarna jag väljer att fylla mig med påverkar mina känslor. Samma förutsättningar och samma händelser kan kännas helt olika beroende på hur jag väljer att förhålla mig. Olika människor kan möta samma sorts händelser och leva liknande liv och ändå ha helt olika livsinställningar. Så det viktigaste är kanske inte alltid att sträva mot en framtid som ska bli annorlunda utan att se hur min dag idag kan vara annorlunda, kännas annorlunda utifrån de tankar jag väljer att ha idag.

De tankar jag väljer att ha idag skapar känslor som påverkar hur jag förhåller mig och hur vaken jag är för att ta vara på möjligheter som i sin tur skapar min framtid. Mina känslor som är skapade av mina tankar påverkar om jag tror på mig själv, tror på det positiva i livet och på möjligheterna som kommer. Så mina tankar idag påverkar min framtid.

Jag vill välja att se varje dag och varje händelse som ett fantastiskt mirakel som ska upptäckas, ett äventyr som är på gång och som kommer att utvecklas till en fantastisk framtid. Jag vill välja att möta dagen med glädje och kärlek och leva levande i livet här och nu medan framtiden vecklar ut sig ögonblick för ögonblick...

Man ger av det som hjärtat är fullt av

Det är så lätt att ge kärlek utan förbehåll till barn. De bara är, fulla av liv. Om de inte gillar något så märks det, om de är glada så går det inte att missa. Barns ärlighet om vilka de är och om det de känner gör att en genuin relation kan skapas mycket lättare förutsatt att den vuxne också är genuin och ärlig. Barn märker när det inre och det yttre inte stämmer överrens.

Tänk om vi vuxna kunde lära oss av barnen att lite mer våga vara de vi är. Våga vara mer ärliga om vilka vi är och våra känslor och behov. Hur skulle våra relationer och liv då se ut? Och hur skulle barnens liv utvecklas mot vuxenlivet om vi vuxna lärde oss att lyssna på varandras behov och känslor, respektera dem och varandras likhet och olikhet? Skulle vi då också låta barnen få behålla sin ärlighet och låta dem få vara lika och olika och få utvecklas på sina sätt, i skolan och i livet? Skulle vi då sluta att bedöma varandra så mycket och istället verkligen intressera oss för att sätta oss in i den andres värld? Skulle vi bli mer nyfikna på varandra och på nya sätt att se världen? Skulle vi kommunicera med uppriktigt intresserade och närvarande frågor?

Och hur skulle det bli om vi kände oss lyssnade på och intressanta för någon annan? Skulle vi då blomstra mer och ge mer till livet? Skulle vi bli mer kreativa när vår självkänsla ökade? Skulle vi våga uttrycka all den kompetens som var och en bär inom oss mer öppet då? Och hur skulle världen då se ut? Skulle vi känna mer kärlek inom oss och mer glädje om vi kände oss värdefulla och intressanta? Vad skulle det göra med våra relationer och med vår värld?

Tänk vad barns genuina kärlek skulle kunna lära oss vuxna. Och om vi verkligen lärde oss av den så skulle barnens liv och framtid kanske också bli helt annorlunda än vad vi ser omkring oss nu. Det börjar i mig. När jag börjar se vem jag är inuti och väljer att släppa rädslan och berätta för andra om mina behov och känslor så ger jag andra möjlighet att möta dem. När jag lyssnar med intresse och nyfikenhet på andra och utan att bedöma låter den andre vara det den är så skapar jag en bra grund för trygghet i relationen.

Att låta varandra vara det de är inuti och att acceptera varandra på djupet skapar en trygghet som låter var och en ta ansvar för sitt liv. Vi kan finnas där som stöd för varandra men vi har själv ansvar för att skapa våra liv så som vi vill ha dem. Vi kan aldrig styra andra människor. Men att lyssna, kommunicera, bekräfta, inspirera, stödja och låta varandra växa på sitt sätt skulle kunna förändra världen. För när någon verkligen blir lyssnad på, bekräftad och känner sig värdefull så fylls man av kärlek och glädje inombords som sprider sig i den yttre världen.

Men allt startar med att börja se inom sig själv. Vem är jag och vilka är mina behov, värderingar och känslor? Vad vill jag, vad mår jag bra av och vad vill jag skapa? Och det börjar med förvissningen om att bara jag kan skapa i mitt liv. Jag kan inte styra andra att skapa åt mig eller att tillfredställa mina behov. Jag kan inte göra om andra att bli som jag vill att de ska vara.

Det börjar med att se mitt eget ansvar för mitt liv och för hur jag mår. Och det går vidare med att se att jag är värdefull för att jag är precis den jag är och andra är värdefulla för att de är precis de som de är. Och vi finns här för varandra för att ge varandra stöd, kärlek och kraft att växa. Men att skapa mitt liv så som jag vill leva det, är mitt ansvar.

Ju mer kärlek och glädje jag känner i livet och för andra omkring mig desto mer svämmar det över till andra och till världen. Ju bättre jag mår inombords desto mer vill jag ge till andra. Man ger av det som hjärtat är fullt av, är det någon som har sagt. Det tror jag är en sanning!

Glädje, tacksamhet och min inre trädgård

Efter mitt senaste svarta hål som mest hade sin orsak i min mycket jobbiga ekonomiska situation så har jag kommit ut igen med nya föresatser i mitt liv. Det har tagit ett tag att komma fram till dem. Oron och rädslan över hur jag ska få allt att fungera har legat som en ständig skugga över mig och sugit all energi ifrån mig.


Så nu har jag bestämt mig. Jag kan ha en jobbig livssituation och må dåligt eller jag kan ha en jobbig livssituation och ändå må bra. Valet är faktiskt mitt. Jag vet ju att det är så av egen erfarenhet så nu är det dags att börja leva efter det också! Det jag kan påverka kan jag jobba för att förbättra. Det är definitivt lättare att jobba för att förbättra om man mår bra.


Så från och med nu ska jag varje dag lägga allt mitt fokus på glädje och tacksamhet över allt fint i mitt liv. Jag ska fokusera på att förbättra det jag kan och släppa det jag inte kan påverka. Det är den enkla men svåra livsfilosofi jag ska försöka att göra mitt bästa för att leva efter nu.


Jag har under en tid gjort en meditation som innebär att man skapar en inre trädgård där man får vägledning från sitt högre jag eller vad man nu vill kalla det. Det har gett mig väldigt mycket i form av glädje och en känsla av inre ro och kärlek. Men det händer en hel del udda och lustiga saker där också.


Jag vill berätta om en händelse som kändes väldigt speciell. Jag satt vid mitt favoritträd i min inre trädgård efter att jag uttalat att jag ville ha vägledning kring arbete och ekonomi. Jag väntade på att min inre vägledare skulle komma. Plötsligt kände jag att något puffade mig på axeln. Jag vände blicken dit och fick se en elefantsnabel och när jag tittade upp såg jag den där Indiska guden som ser ut som en elefant och har flera armar. Jag tänkte att det här är för knäppt så jag ruskade av mig synen och sa att jag ville ha inre vägledning inte knasiga spratt. Och så försökte jag komma in i lugnet igen.


Det kom en annan vägledare i mer mänsklig gestalt och visade mig en vision av mig med mina barn som var lite äldre på ett ställe som såg ut som en bokhandel. Det fanns fullt av böcker med min bild på så jag förstod att det skulle föreställa en bokrelease kring mina böcker. Vi var uppklädda och stod som om vi skulle bli fotograferade.


Ett par dagar senare gick jag på bio och såg filmen "Lyckan, kärleken och meningen med livet". Jag hade läst boken för ett par år sedan och ville gärna se filmen. I filmen finns en sekvens när huvudpersonen som är i Indien tittar på en statyett av den Indiske guden som ser ut som en elefant. Ganesha fick jag då veta att den heter och att den undanröjer alla hinder. Jag hade glömt att jag mött Ganesha i min inre trädgård men mindes det nu när jag såg filmen.


Väl hemma googlade jag på Ganesha och fick veta att han är den som undanröjer hinder, står för framgång och äktenskaplig lycka men är också böckers och författares beskyddare...

Ikväll ska jag delta i en meditation som många ska göra samtidigt. En meditation för en bättre värld, för fred och harmoni och omtanke om naturen, miljön och varandra. Den 11/11 kl:11 pm (23:00) i 11 minuter ska vi meditera och fokusera på det tillsammans. Sedan ska vi göra samma meditation varje kväll vid samma tid i elva dagar.

Det vi väljer att fokusera på växer, och om vi är många som fokuserar på samma sak så händer det kanske en hel del. Så delta gärna du också och sprid det till andra som du känner så att vi blir fler. Här finns en länk om du vill veta mer eller delta:

http://www.newrealitytransmission.com/

Tänk på att dina tankar skapar känslor och handlingar som sprids till andra och som i sin tur sprids till andra...

Så även om du inte tror på ett kollektivt medvetande som kan förändras när många fokuserar på samma sak så kan du förändra i din egen värld som påverkar den stora.

Att växa när livet ger motstånd

Sitter här med tända ljus på kvällen och funderar över allt som har hänt i mitt liv de senaste två åren. För nästan exakt två år sedan uttalade jag att jag ville skiljas från min man. Efter 20 år som par var det slut. Det fanns många orsaker till att det ledde till denna punkt och vi båda har nog våra egna förklaringar.

Vad som följde därefter var en djup kris. Trots att beslutet var mitt så var det inte lätt. Ångest över hur barnen skulle ta det, hur de skulle må och hur livet skulle bli för oss alla. Sorg över att det inte fungerade, att drömmen inte fick bli sann...så levde de lyckliga i alla sina dagar...
Så mycket jobb som vi båda lagt ner för att få det att fungera på olika sätt. Men det hjälpte inte.

Så flyttade han och nu började den tiden när vi skulle fortsätta fungera som föräldrar till våra barn fast var för sig. Konflikter som funnits tidigare kring föräldraskap och ekonomi fanns ju kvar. Och hur gjorde vi med allt som barnen behövde? Separationsångest varannan vecka både för barnen och för oss vuxna. Jag som alltid ville ha dem nära...

Nu började en tid i mitt liv när jag för första gången skulle leva ensam och sköta mitt liv själv. Tidigare hade jag bara gjort det alldeles kort mellan relationer och det var mycket länge sedan. Nu var jag verkligen vuxen och ensam om ansvaret för mitt liv och för mitt familjeliv när barnen var hos mig.

För nästan exakt ett år sedan flyttade jag också ifrån vår tidigare gemensamma bostad. Det kändes som en ny start med förhoppning om ny energi och livslust. Jag flyttade allt själv i bilen, last efter last. Rensade vårt förråd som var fyllt av minnen av ett tjugoårigt äktenskap. När jag väl hade lämnat nycklarna till den gamla lägenheten så var jag nära kollaps. Kände mig slutkörd psykiskt och fysiskt.

Jag försökte hålla ihop en tid, tills jag inte klarade det längre. Jag tog ledigt från jobbet och gick in i ett svart hål fullt av sorg. Men så läste jag en bok som hette "Att ta sig upp när man är nere, hjälp till självhjälp vid depressioner". Jag började sakta tillämpa bit för bit det jag läste där. Enkla saker som att promenera lite grand trots att jag var så trött att jag blev andfådd efter två steg. Att acceptera att jag inte orkade umgås särskilt mycket och respektera det. Att se det vackra omkring mig. Att fokusera på saker som jag kunde vara tacksam och glad över.

Plötsligt en dag kom jag ut i ljuset. En fantastisk tid följde när jag bara kände en enorm glädje och kärlek till livet. Ingenting kunde få mig att må dåligt. Jag hade sett hur jag kan påverka hur jag själv mår genom de tankar jag har. Tankarna föder känslor och livet känns annorlunda.

Nu blev det inte så att jag för evigt stannade i ett rus av glädje och kärlek. Efter ett par månader var jag tillbaka i ett normalläge för de flesta. Och under de sista månaderna har det funnits stunder då jag återigen varit nere i det där hålet. Men skillnaden är att jag nu snabbare kommer upp igen och jag vet hur jag ska göra.

Under de här två åren har jag jobbat intensivt med mig själv för att bearbeta min sorg och besvikelse från mitt äktenskap men också från skillsmässan. Jag har jobbat hårt på att bearbeta, gå på djupet med känslor och händelser för att kunna förlåta andra och mig själv. Känna, förlåta, befria mig och gå vidare. Och det har inte enbart varit sådant som varit i äktenskapet utan också från annat som hänt i mitt liv. Jag tror fullt och fast på att känslor som inte bearbetas lagras i kropp och sinne och kommer tillbaka längre fram på olika sätt.

Nu har de tända ljusen brunnit ner och jag tittar upp och inser att så mycket har hänt i mig på två år. Jag har bearbetat och steg för steg gått vidare. Och nu känner jag mig själv på ett helt annat sätt än tidigare. Jag känner djupt inom mig att det är sant att man har möjlighet att växa när man gått igenom en kris. Man får syn på sig själv på ett annat sätt om man vågar möta sig själv på djupet.

Nu känner jag att mitt liv har varit precis så som det skulle vara för att jag skulle bli den jag är nu. Och jag har slutit fred med mig själv på många sätt och också med det förflutna.

Så nu känner jag att jag kan gå vidare, om än fortfarande med prövande steg. Men det är väl så det är i livet, att vi provar och ser vad som fungerar för oss? Vi provar, reflekterar och kanske omvärderar. Det är väl att utvecklas och växa? Ett levande liv där ingenting är sant bara för att det alltid har varit så.

Ja jag är sugen på att leva i ett levande liv där jag får prova, omvärdera och växa. Där misstag bara är ett sätt att växa och där motgångar har fröet till framgång inom sig.

Jag känner livet spira och längtar efter att se vad som ska hända härnäst. Om jag försöker vara närvarande i varje ögonblick så missar jag inte magin.

Välkommen in i min verklighet!

Jag är intresserad av livsprocesser, relationer och vad som händer när vi relaterar till varandra, personlig utveckling och det som händer i livet när vi utvecklas. Livet i med- och motgångar. Det som händer både i det inre och i det yttre. Jag är intresserad av hur vi kan påverka våra liv med hjälp av våra tankar och våra ord. Vad inre och yttre kommunikation gör i våra liv och med våra liv.

Så min blogg handlar mest om det som händer i mig eller omkring mig utifrån det som fångar mitt intresse och får mig att fundera. Den handlar om det som finns i min verklighet.
Från och med nu ska jag skriva några gånger i veckan ibland kort och ibland långt. Ofta bara om den enkla vardagen och de funderingar den sätter igång. Men också om det jag sysslar med för att utvecklas som människa.

Jag har nu fått förnyad lust att skriva efter att ha varit sjuk några dagar. När jag tog en liten promenad i den friska luften efter fyra dagar i sängläge kände jag mig som en nyfödd kalv som tog sina första steg...ahhh syret gjorde mig vimmelkantig...ha ha ha...

Nu börjar en förnyad skrivenergi fylla mig och den kommer att spegla den verklighet som är min.


Så välkommen in i min verklighet!

Närvaro i nuet

Att vara närvarande i nuet utan att sysselsätta tankarna med det förflutna eller med framtiden är en ständig övning...
Det är så lätt att hamna i sorg eller ilska över saker som har varit i ens liv och i ens relationer, att känna sig som ett offer för omständigheterna eller för vad andra har gjort eller sagt...

Det är så lätt att sätta upp mål, planera och drömma om en framtid som ska bli så bra. En framtid som ska göra att man känner sig gladare, mer fylld av kärlek, närvaro och få ett liv som känns mer meningsfullt. Allt baserat på att förändra livsomständigheterna på något sätt; skaffa nytt jobb, köpa ny bostad, vinna pengar, gå den där kursen osv.

Men allt vi har är ju nu. Om vi alltid sysselsätter oss med tankar kring det förflutna eller kring framtiden så missar vi ju själva livet som pågår nu...och framtiden kommer ju aldrig för imorgon är ju bara ett nytt nu...

Det är lättare att vara närvarande i vissa situationer. Kanske i djupa samtal med nära vänner, när vi dansar, när vi lägger märke till skönheten i naturen under en skogspromenad eller när vi är mitt uppe i en engagerande sysselsättning...

Men hur är det i vardagen? När vi städar, tvättar, handlar och lagar mat. När vi är mitt uppe i vardagens bestyr och relationer? Känner vi att vi är i det vi gör då eller sysselsätter vi oss med att tänka framåt till vad vi ska göra sedan, oroa oss för något som vi behöver fixa eller reta oss på något som hänt på jobbet?

Jag har märkt att när jag är närvarande i nuet med fullt fokus på det, utan tankar på något annat så är jag lycklig och fylld av kärlek. Då känns livet fullt av mening och liv. Och då behöver jag inte ångra att jag inte tog tillvara tiden.

Så om jag vill ha mer glädje, kärlek och meningsfullhet i mitt liv...om jag vill ha mer liv i livet...så finns det inget att sträva mot eller något att bearbeta från det förflutna...utan då handlar det om att vara närvarande här och nu ögonblick för ögonblick och uppskatta verkligheten som den är just nu. Det är nyckeln för mig just nu.

Det är det svåraste jag någonsin gjort i mitt liv....men ett ögonblick i taget blir jag mer och mer närvarande i nuet. Fokuserar på att vara mer än att tänka.