Jag hör ofta människor prata om känslor som om de var oundvikliga och som om de beror på vad andra gör eller säger. Att de beror på livsomständigheterna, ekonomin, partnern, chefen, kollegerna, arbetsmiljön osv. Är det så? Jag har märkt att många pratar om positivt tänkande som om det var en naiv livssyn, att man då lägger ett lock på det svåra och jobbiga och spelar glad och glättig. Är det så?
Vad jag har förstått från de människor som har den inställningen och förlöjligar andra som försöker ta ansvar för och jobba med hur de mår att de själva inte har försökt sätta sig in i vad det handlar om.
För mig personligen och för de flesta som skriver böcker kring det här och jobbar med detta så handlar det inte om att lägga locket på och förneka. Det handlar istället om att ta ett eget ansvar, att se att jag själv kan göra väldigt mycket för att påverka hur jag mår. I stället för att lägga locket på så lägger jag märke till mina känslor och går mer på djupet med dem och granskar dem. Jag låter känslan finnas men skyller inte på andra eller på livet för att jag känner som jag gör. Jag använder verktyg för att granska hur jag kan förändra känslan och må bättre.
Nelson Mandela satt i fängelse i Sydafrika i många år. Han hade säkert många stunder av jobbiga känslor, ilska, sorg och hade all anledning att skylla allt på samhället och omständigheterna, på andra. Men om han hade grävt ner sig i det sättet att tänka så skulle han förmodligen förtvinat i fängelset. Han valde att ta ett eget ansvar för sig själv oavsett omständigheterna och växte och blev starkare av dem istället. Många som upplevt koncentrationsläger har vittnat om samma sak.
Jag menar absolut inte att det handlar om att blunda för verkligheten eller om att bli passiv och inte jobba för en förändring i samhället för att i stället ta på sig skulden inom sig.
Jag menar att när vi ser att vi kan välja hur vi upplever omständigheterna, välja att fokusera på det konstruktiva och välja att fokusera på vad vi själva kan göra så får vi en egen kraft både att påverka hur vi själva mår och att påverka samhället och omständigheterna till det bättre.
Positivt tänkande handlar om att ta ett eget ansvar för hur vi mår, sluta skylla på andra, klaga och gräva ner sig i hur jobbigt allting är och istället ta tillbaka sin kraft och kunna agera för något bättre. När vi ser på livet utifrån att vi är hjälplösa offer för omständigheterna och för hur andra agerar så mister vi all kraft att göra förändringar. När vi ser på känslor som något som bara kommer, som vi inte kan påverka, så fråntar det oss också kraft att läka oss själva. Då gör det oss till offer.
Vi har en egen kraft och förmåga att välja våra tankar som i sin tur påverkar våra känslor. Vi har ett eget val att fokusera på det konstruktiva, det positiva, det som fyller oss med glädje och tacksamhet för att vara i vår kraft att verka för förbättringar. Vi behöver erkänna våra känslor av sorg, ilska och hopplöshet. Vi behöver kanske verkligen känna dem på djupet. Men efter en tid är det dags att börja fokusera på de andra nyanserna som också finns där men som vi kanske inte kunde se till att börja med.
Så positivt tänkande är inte en medicin som bedövar utan ett verktyg att använda för att verkligen gå på djupet och ta ansvar för våra liv och för hur vi mår.
