Livet är ett äventyr att upptäcka

Tåget rullar in på perrongen, tömmer ut sitt innehåll och fylls på nytt med morgontrötta resenärer på väg till jobbet. Kort tåg idag men lika mycket folk så ståplats med medresenärer tätt intill blir följden. Efter en stund lägger jag märke till tystnaden. Inte en röst hörs, inte något ljud annat än det morgontrötta prasslet av en tidning som det bläddras i.

En lite promenad i kylig, snöklädd tystnad till jobbet. Kliver in genom dörrarna och ljudvallen sprängs. Sociala barn, fulla av morgonenergi som pratar och skrattar med sina kompisar. Barn som tumlar runt varandra för att hitta en närhet eller en distans som känns bra. Som små kalvar på grönbete gör de krumsprång men hamnar ofta i en hög på golvet med armar och ben spretande åt alla håll.

Livet är en väv av kontraster, blir levande genom att kontrastera mot något annat. Tystnad som kontrast till ljud, stillhet som kontrast till aktivitet, närhet som en kontrast till distans, lyssnande som en kontrast till att tala, tänka som en kontrast till att känna.

Det inre kontrasterar mot det yttre eller är det inte en kontrast egentligen utan två delar som behövs för att skapa en helhet? Yin och yang? Utan nyanser skulle allt kännas grått.
Det är kontrasterna, nyanserna som skapar liv, skapar nyfikenhet och intresse, skapar viljan att veta mer, se mer, höra mer och uppleva mer. Om allt var lika så skulle allt bli grått, utan nyanser, utan friskt liv.

Olikhet är kontrast, är nyanser som skapar nyfikenhet, skapar intresse och liv. Olikhet skapar balans som yin och yang. Driver kunskapstörst, viljan att utvecklas, att få nya perspektiv och upptäcka, uppfinna något nytt. Ur olikhet föds det nya. I det olika finns fröet till något nytt, något annat, något större som har möjligheten att vidga medvetandet. Det inre och det yttre växer genom kontrasterna, nyanserna och olikheten.

Jag öppnar mitt sinne och min själ mer och mer för att lägga märke till alla kontraster, alla nyanser och all olikhet utan att döma det som fel för att det är olikt det jag är van vid eller har ärvt som rätt eller fel. Jag öppnar mig för att se med nyfikenhet på andras sätt att vara utan att döma eller kritisera, övar mig i att att se längtan efter kärlek, uppskattning och värme hos alla jag möter. Längtan efter att få känna sig värdefull precis så som man är olik eller lik.

Morgonens resa i tystnad mot det larmande livet gav mig en resa i acceptans, glädje och uppskattning av livet och av alla oss som finns här i ännu högre grad än förut.

Livet är ett äventyr att upptäcka varje dag. Det är i det lilla som det stora uppenbarar sig.