På resa.

Idag är jag på resa. Sju timmar på tåget ner till skåne. Det ska bli härligt att byta miljö, att äntligen känna sanden mellan tårna och den svalare havsluften. Hittills har det gått ganska bra att rikta in mina tankar på tacksamhet över stort och smått i mitt liv. Det har lett till att jag nu mer automatiskt lägger märke till fler detaljer och större skönhet i min omgivning än tidigare. Glädjen inom mig ökar också automatiskt när jag uppmärksammar de små glädjeämnena i min vardag. Som en följd av detta känner jag mer kärlek inom mig och det sprider sig ett inre lugn i mig som gör att jag klarar små utmaningar lite bättre.

I skåne brukar det bli mer närvaro i nuet, i vardagen med barnen och i umgänget med mina närmaste. Men det brukar också finnas tid att läsa, skriva och göra sådant som jag tycker om för mig själv. När vi är många tillsammans så är det ibland en utmaning att finna stunder för egen tid och eftertanke. Men tidiga morgnar brukar vara mina egna. Jag älskar att vakna tidigt och ta en promenad längs stranden när ingen ännu har hittat dit, finna sköna stenar att bära med mig och se hur havet skiftar i färg varje dag.

Idag har jag lyxen att få några timmar på tåget då jag inte kan göra mycket annat än att vara just där. Se det som passerar utanför fönstret, möta andra människor som reser, spela spel med barnen, läsa och skriva. Jag ser fram emot målet, att komma fram till skåne och få njuta där. Men jag njuter också av resan och känner förväntan och nyfikenhet inför den.

Det är så jag vill förhålla mig till livet. Att vara på resa. Att ha målet klart och tydligt för det mesta och ibland inte. Ibland får målet mogna fram allteftersom resan fortgår. Att vara närvarande under resan och se allt som händer längs vägen, människor jag möter och upplevelser som finns omkring mig. Se det meningsfulla i resan och hur den på olika sätt för mig närmre mina mål. Att uppleva resan med alla sinnen, med glädje och nyfikenhet, med kärlek och öppenhet. Det är att verkligen känna livet och vara levande.