Vem styr ditt liv?

Jag jobbar just nu med att mer och mer lära mig att befria mig från skuld och offermentalitet. Jag läser en bok som ställer precis de frågor som tar allt till sin spets:

Vem styr ditt liv?
Vem äger den här kroppen?
Vem äger innehållet i mina tankar, i mina känslor, i min kropp, i mina behov, i min längtan?
Vem bestämmer vem jag är, vad jag ska säga, vad jag ska göra, vart jag ska gå?
(Frågorna kommer från boken Rena relationer av Lennart Matikainen)

Jag inser att jag kan styra mitt liv fastän jag ibland låter andra göra det. Det är bara jag som äger min kropp, mina tankar, mina känslor, mina behov, min längtan. Det är jag som egentligen bestämmer vem jag är, vad jag ska säga, vad jag ska göra och vart jag ska gå. Men det händer ganska ofta att jag låter andra bestämma över dessa saker. Vill jag det? Poängen är att jag gör ett eget val varje gång. Jag är inget offer utan jag gör ett val att låta någon annan eller omständigheterna styra.

Så egentligen är jag fri. Fri att styra mina tankar, mina känslor, mina behov, min längtan. Fri att bestämma vem jag är, vad jag ska säga, vad jag ska göra och vart jag ska gå. Det är jag som gör valen. Jag äger min kropp och har ett val att ta hand om den så gott jag kan precis som att ta hand om min själ, mina tankar och mina känslor.

Vidare ställs frågorna: Vad gör du med din frihet?
Är du fri eller fånge, lever du ditt liv eller andras, vad innebär frihet för dig, hur stoppar du dig själv och hur mycket låter du andra göra det?

Det är intressant när man verkligen går till djupet med de här frågorna. Man upptäcker att livet faktiskt kan vara fantastiskt och fyllt med glädje och kärlek. Jag väljer i varje stund. Det är inte alltid lätt att befria sig från gamla mönster men det går ett ögonblick i taget.

Visst finns det omständigheter som påverkar mitt liv men även då har jag olika val i hur jag vill förhålla mig till de omständigheterna och hur jag vill gå vidare. Poängen är att valet och initiativet är mitt. Vill jag låta livet styras av omständigheterna och av andras tyckande och tänkande eller vill jag styra själv genom mina val? Är andras godkännande, stöd, vänskap och kärlek viktigare än att följa mitt inre? Är det verkligen kärlek, vänskap och äkta stöd om det bara ges under vissa premisser?

Det är intressant men också en hel del inre jobb att börja ta fullt ansvar för hur jag vill leva och må. Och omgivningen vill ju helst att allt ska vara som vanligt, för dem blir det också en utmaning. När jag rubbar mina cirklar så påverkas andras cirklar. Då är det lätt att återigen känna skuld. Men det gäller att försöka minnas att även de har ett val i sitt liv.